Mittlillakrypin

.. hur min kropp fungerar. Gick och la mig strax efter att jag kom hem för att försöka vila bort mitt halvdunkade huvud. Satte klockan på en timme framåt. Men det som hände var, Sabina stänger av alarmet och somnar om lika fort igen. Så när min mobil ringer ytterligare två timmar senare så förstår jag att jag somna om igen. Fattade det inte först men en stund in i samtalet klicka det till och jag känner hur småirriterad jag blir på mig själv. Hur jag kan låta mig själv somna om och bara sova. Skulle ju ha pluggat! :-(

Förresten kan det ju vara rättvist för er att få en liten uppdatering angående mitt knä. Röntgen visade inget som förväntat så nu har jag krävt att få träffa en ortoped efter att ha frågat frågan "Du får fråga dig själv om du tycker det är värt det, ortopeder är kirunger- de gillar att operera" Så sa jag ja, jag vill ju veta att jag inte gör något som gör det värre?! Då fick jag tillbaka typ "Nej, men det gör du inte" - du fick min läkare till svar " Konstigt, jag som tycker att det bara blir värre och värre?! :P

Jag är ledsen, det är en duktig läkare men ibland måste de förstå att det handlar om mitt liv, min motviation och mitt psyke! Hatar att utredas, har gjort det några gånger. Axlar, lungor, genomfört diverse röntgen, ultraljud och prover. Men det är ju aldrig fel på mig. Konstigt, ibland önskar man att en läkare kunde säga: du har detta, gör så här så blir det bättre! Det jobbiga är när människor inom sjukvården säger men "du är ju så ung, du kan ju inte ha problem redan!.. Så suckar dem lite så där medlidande. Dessa ord hjälper mig inte, jag blir egentligen bara frustrerad av att höra detta. Prata inte, hitta felet istället!

Frågan är bara är man sin egen värsta fiende!?

Ursäktar om texten ovan är flummig skriven, men det är precis så jag känner.. trött med tankar som går fram o tillbaka.

I alla fall nästa steg är ortoped i mitten av maj förhoppningsvis.